Björn

Fadder: Busspoolen.nu

Fjällräv

(Alopex lagopus) I vårt land är fjällräven knuten till kalfjället. Den är fridlyst i Sverige sedan 1928, men stammen är ändå bara knappt 100 djur. Fjällräven finns över hela det arktiska området och lever på tundra, drivis och kalfjäll. Det kan finnas rävar med både vit och mörk ("blå") vinterpäls i samma kull om föräldrarna bär anlag för båda förgvarianterna. I vårt land är omkring 1 av 10 fjällrävar blåa.

Fadder: Onischa AB

Gråsäl

(Halichoerus grypus) Östersjöns gråsälar skiljer sig från Atlantens gråsälar. Östersjöns gråsälar föder ungarna på isen under vintern. Atlantsälarna föder sina ungar på hösten på sandstränder. En vuxen gråsäl kan dyka ända ner till 100 meters djup för att fånga fisk.

Fadder: Sokigo AB

Järv

(Gulo gulo) I vårt land lever järven i fjällen och de fjällnära skogarna. Järven fridlystes 1969 när stammen var undanträngd till Norrbottens fjällvärld. I dag uppskattas beståndet till några hundra individer. Järven har en cirkumpolär utbredning, d v s den lever i fjäll- och tundraområden samt i de nordliga delarna av taigan (barrskogen) i Europa, Asien och Nordamerika. Under större delen av året lever järvarna ensamma i stora vidsträckta hemområden. Järven gräver en lya i snön. Ungarna är blinda vid födseln och har en vit päls. De väger ca 100 gram.

Lodjur

(Lynx lynx) Lodjuret har funnits i Sverige sedan istiden. Idag lever troligen över 1000 lodjur i Sverige. Lodjur finns i övrigt över stora delar av norra halvklotet, fördelat på fyra arter: Spanskt lo ( Spanien, Portugal), kanadensiskt lo (Nordamerika),  euroasiskt lo (Europa och Asien) samt rödlo (Nordamerika). Svansen - med svart spets - och huvudet - med vita öronfläckar och en vit bård runt ögonen - är tydliga "signalställen" på lodjurets kropp. Dessutom har lodjuret  doftkörtlar vid kinderna och på tassarna, som kompleterar urinmarkeringarna som doftkällor. Ett vuxet lodjur äter omkring 1 kg kött per dag. I vårt land är hare och rådjur det viktigaste bytesdjuren särskilt vintertid.

Lycksele djurpark ingår i SDF:s bevarandeprojekt för Lodjur.

Rödräv

(Vulpes vulpes) Rödräven är vanlig i hela landet. Stammen minskade kraftigt under  1980-talet på grund av rävskabb, men ökar idag igen. Rödräven har annars en mycket vidsträckt utbredning över hela norra  halvklotet och lever i en mängd olika naturtyper (biotoper). Räven är ett rovdjur, men samtidigt vårt lands mesta "mångsysslare" när det gäller födan. En räv äter allt från blåbär och säd, via maskar och skalbaggar till harar, sorkar, fåglar och t o m rådjur. Smågnagare är favoritfödan. Rödrävarna kan leva ensamma, parvis eller i små grupper.

Utter

(Lutra lutra) Uttern har minskat katastrofalt i vårt land sedan 1950-talet, då den var vanlig i hela landet. Idag finns uttern fortfarande allmänt i norra Sverige, samt i små spridda grupper i södra Sverige. På vårvintern kan hannen och honan vara tillsammans, annars lever de ensamma. Ungarna föds oftast i maj månad i vårt land. De väger ca 130 g vid födseln och är blinda de 2 första veckorna. De är oftast 2 stycken och diar i 2 månader, men stannar hos modern i ett helt år.

 

Varg

(Canis lupus) Vargen var en av de första djuren som vandrade in i Sverige efter istiden. För 150 år sedan var den spridd i hela landet. Genom intensiv jakt var vargen nära att utrotas under 1970- och 80 talet. 1966 fridlystes vargen i Sverige. Sedan mitten av 1980-talet har antalet vargar sakta ökat, i början av 2000-talet fanns det ca 100 st.

Dovhjort

(Dama dama) Dovhjorten kommer ursprungligen från Medelhavsområdet och kom till Sverige under 1500-talet som hägnlevande djur. Från mitten av 1800-talet finns den vild (utplanterad från hägn) i Sydsverige.

Kronhjort

(Cervus elaphus) Kronhjorten har funnits vild i Sverige sedan istiden. Under 1700-och 1800-talet var den nära att utrotas i vårt land. Idag är stammen sakta ökande. De lever huvudsakligen i Skåne. I övrigt finns kronhjorten i Syd- och mellansverige och i sällsynta fall ända upp i Norrlands kusttrakter. Den vuxna hjorten har ett horn som normalt har tre framåtriktade taggar. De översta taggarna bildar en “krona” Vilket gett kronhjorten dess namn.

Myskoxe

(Ovibos moschatus) Myskoxen är de sista av de stora urtidsdjuren. De levde tillsammans med mammutar och ullhåriga noshörningar under den senaste istiden - även i vårt land.  Mammutarna och noshörningarna är utdöda sedan länge, men myskoxarna lever kvar i de karga och kalla tundraområdena. Myskoxarna dog ut i Skandinavien för 3000 år sedan. Sommaren 1971 vandrade en  handfull myskoxar in i Härjedalen från Norge. I mitten på 80-talet var antalet djur ca 34 st.  Myskoxarnas enda naturliga fiende är vargen. De vuxna  myskoxarna ställer sig i en tät ring (med hornen utåt) runt kalvarna som försvar vid vargangrepp. Vargarna har ytterst svårt att komma förbi den "levande muren" och ta kalvarna.

Ren

(Rangifer tarandus) Renen är det enda hjortdjur där både honan och hanen bär horn. Vildrenen utrotades på 1800- talet i vårt land. "Svenska renar" är numera tamrenar, som hålls av samerna. Renen är ett av de mest användbara tamdjuren.  Samernas namn på rentjuren är sarv, och renkon vaja. En kastrerad rentjur kallas härk och används som dragdjur. Som levande används renen som drag- och packdjur (klövjeren) och korna kan även mjölkas. Som död kommer så gott som alla delar av renen till användning efter slakt. Lavar av olika slag är renens viktigaste föda. Renar är speciellt anpassade till att smälta och tillgodogöra sig den magra födan. Sommartid utökas dieten med gräs, örter, löv och svampar. På vintern kan renarna med hjälp av klövarna sparka fram marklavar under snötäcket. De äter även hänglav på träden. Vilda renar finns över hela norra halvklotets tundraområden. I Nordamerika kallas renen Caribo.

Rådjur

(Capreolus capreolus) Rådjuret är vårt minsta hjortdjur. På 1700-talet var rådjuret på väg att utrotas i Sverige. Det räddades kvar i Skåne och sedan 1850-talet har stammen stadigt ökat

Fadder: GB

Skogsvildren

(Rangifer tarandus fennicus) Renen är det enda hjortdjur där både honan och hanen bär  horn. Skogsrenen är en underart av fjällrenen. Är anpassad för ett liv i storskogen. Den har betydligt längre ben, bredare klövar och smalare hornkrona än fjällrenen. Vildrenen utrotades på 1860- talet i vårt land. Fridlystes 50 år senare (1915) . Lever i mindre flockar. "Svenska renar" är numera tamrenar, som hålls av samerna.

Vildsvin 

(Sus scrofa) Vildsvinet är numera ett ganska vanligt djur i södra och mellersta Sverige.  Äter framför allt växtdelar som rötter och jordknölar,men även smågnagare, insekter, maskar och as ingår i dieten. Kraftigt byggd med stort huvud och korta ben. Pälsen är mörk gråbrun och raggig. Vinterpälsen är tjock och långhårig. Sommarpälsen liknar "veckogammal skäggstubb" Galtens hörntänder växer hela livet och bildar uppåtriktade farliga betar. Kan springa 50 km/tim

Visent

(Bison bonasus) Visenten är ett äkta flockdjur. De rör sig ofta lugnt och sävligt när de går och söker föda. Hjorden brukar innehålla 10-30 djur och leds av en äldre ko med kalv. Visenten lever inte vilt i Sverige längre. Den försvann från Sydsverige för knappt 1 000 år sedan. Visenten utrotades i vilt tillstånd vid tiden runt 1:a världskriget, men räddades genom de 50-tal djur som fanns i 8 djurparker varav en i Sverige. Karaktäristiskt för tjurarna är den mörkbruna pälsen, ett kraftigt bogparti, ryggpuckel, tovig man samt kort brett huvud med korta horn, pannlugg och hakskägg.

Lyssna till information om djurparkens visenter

Bäver

(Castor fiber) Bävern är känd som ”timmerhuggare” och ”dammbyggmästare”. Den är den största gnagaren på norra halvklotet, Efter att i flera länder ha varit utrotningshotad har bävern i dag återhämtat sig snabbt på grund av omfattande skyddsåtgärder samt återinplantering i sina ursprungliga levnadsområden. Bävern är skymnings- och nattaktiv och lever i livslånga parförhållanden. De är utmärkta simmare, dyker och kan vara under vattnet upp till 15 minuter. Bävern gräver hålor i strandbanken och bygger hyddor av grenar och slam med ingång som alltid ligger under vattnet. De fäller träd som är upp till 50 cm i diameter. Bävern äter uteslutande vegetabilisk kost, strandvegetation, löv och barkmjuka träddelar.

Bäverns päls är brun och mycket tät. Pälsen skyddar djuret mot underkylning. Bävrarna rensar fortlöpande sin päls och smörjer in den med ett flottigt ämne, bävergäll. Svansen är tillplattad, fjällig och spadlik. Deras bakfötter har simhud mellan tårna.

Get

(Capra Hircus) Jämtget - Jämtgeten tillhör våra svenska allmogegetter. Den kan variera i färg. Getter kan hållas för mjölkens skull och en bra jämtget kan mjölka 300 - 400 kg per säsong.

Afrikansk dvärgget - Härstammar från Afrika och har länge varit en populär ras i djurparker på grund av sin storlek och sitt trevliga temperament. Har korta ben, en kompakt kropp och litet huvud.  Mankhöjd ca 40 cm.

Gris

(Sus scrofa dom) Alla tamgrisar härstammar från det eurasiatiska vildsvinet. Människan har avlat fram olika raser.

Gutefår 

(Ovis aries) Gotländska utegångsfår tillhör våra oförädlade svenska lantraser. Båda könen bär horn, det har smala förhållandevis långa ben. Gutefåret var medeltidens leverantör av ull till vadmal (kläder) som omnämns i skrifter från år 1292.

Fadder: Lycksele Bostäder

Häst

(Equus caballus)

Höns

(Gallus gallus) Våra tamhöns har sitt ursprung i sydostasiens röda djungelhöns, gallus gallus. Det finns ca 400 olika hönsraser. Hönor ruvar sina ägg i tre veckor och tar hand om kycklingarna i 8-10 veckor.

Svenska dvärghöns är särskilt ruvningsbenägna.

Skånsk blommehöna - Är vår största svenska lantrashöna. Den har fått sitt namn av att de vita fjädertopparna bildar "blommor" i fjäderskruden. Ofta vitblommiga på brun botten. Förutom blommehönan har Lycksele Djurpark även bjurholmshönan, en lantras från Bjurholm utanför Umeå.

Iller

(Mustela putorius) Utseende: Brun päls med ljusare sidor. Ljust huvud med en mörkare teckning över ögonen. Små öron med en vit kant, korta ben. En Iller blir 30 - 45 cm, svansen 10 - 15 cm. Illern förekommer i Sverige upp till Uppland. Allmän i Skåne. Huvudsak nattaktiv. Dålig klättare, håller sig helst på marken i fuktiga skogar med gläntor. Bytesdjur: Mest smågnagare och grodor även fåglar, harar, ödlor och insekter. Jagar även i vatten.

Kanin

(Oryctolagus cuniculus dom) Tamkaniner är populära sällskapsdjur och finns i ett stort antal olika raser. De är domesticerade former av den europiska vildkaninen. Könsmogna vid 3-4 månaders ålder. Digivningstid, ca 6 veckor.

Marsvin